Jag och mamma på sommarstället på Ekerö, ca 1994
I den här texten skriver jag om plötslig död och sorgearbete. Jag nämner änglabarn och barnlängtan. Om det här är något som är jobbigt för dig, värna om dig själv och fundera på om du vill läsa.
I maj 2016 dog min mamma. Utan tidigare sjukdom, och endast 57 år gammal. Det blev givetvis en chock och en enorm sorg.Och när mors dag kom några veckor senare kändes det som ett slag i magen. Skulle den är dagen firas när min mamma inte längre levde?
När åren gick fortsatte maj vara en ganska jobbig månad. Tills jag själv blev mamma. Då fick mors dag en ny betydelse, och för varje år har även sorgen efter min egen mamma blivit lättare att bära. Men att vara mamma utan mamma har varit svårt. Det är så många gånger jag velat ringa mamma med frågor, för att få veta om hon oxå kände sig stressad och orolig och inte visste hur hon skulle hantera livet som småbarnsförälder.
Jag har velat att min dotter ska få växa upp med en mormor som alltid har tålamod för hennes frågor, som bjuder på fika och finns som en trygg punkt genom årets alla högtider. Men det har hon inte (tyvärr har hon inte heller en farmor i livet), istället är besök på kyrkogårdar en naturlig del av min familjs högtider.
Mors dag är en jobbig dag för många.
För dig med en mamma som inte lever, eller med en jobbig relation till din mamma.
Det kan vara jobbigt för dig som längtar efter att bli mamma, eller är mamma till änglabarn.
Jag vill att du ska veta att jag ser dig.
Jag har kanske inte upplevt allt du upplevt, men jag vet att livet är tungt. Och allt vi alla försöker göra är att leva så gott vi kan. Jag vet att det finns stunder när det känns fruktansvärt jobbigt. Och de kommer gå över, det kommer nya stunder, nya känslor. Du får känna allt du känner, det är en del av att vara precis den människa som du är.
Har det här mailet väckt känslor hos dig?
Prata med någon du litar på, eller skicka ett mail så lyssnar jag.
